Sympetrum pedemontanum (Allioni, 1766) D: Gebänderte Heidelibelle Dk: Båndet Hedelibel FIN: Vyösyyskorento GB: Banded Darter N: –

Intill Huskvarna, Småland, sep 2011. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.

Bandad ängstrollslända uppvisar på kontinenten idag en splittrad bild där den regionalt har minskat men på andra håll kraftigt ökat. Under början av 2000-talet utökade arten sin utbredning i till exempel Belgien och Nederländerna, så att fynd skulle dyka upp även i Norden var under en tid högst väntat. Att det skulle hittas minst 50 ex inklusive äggläggande utanför Huskvarna i september 2011, kom ändå som en överraskning. Mer väntat hade en ensam individ nära kusten varit.

Den sågs vid Huskvarna även året därpå, men har sedan dess trots många riktade eftersök ej kunnat återfinnas. Skälet till att den försvann var att den blöta mad de fanns vid under den torra sommaren 2013 plöjdes upp. Enstaka fynd har gjorts i Danmark (juli 1998) och Finland (juli 2010 och juli 2011). Bandad ängstrollslända flyger ganska sent och är som mest talrik under senare delen av sommaren och tidiga hösten. 

Trots – eller snarare på grund av – sin unika teckning är arten svår att få syn på. Den är också mycket liten, inte mycket större än vår allra minsta egentliga trollslända, svart ängstrollslända. Men teckningen är som sagt unik och inget man tar fel på och visst är det väl på sin tid att bandad ängstrollslända åter hittas i Sverige?

Fenologi 2011-2012. Data från Artportalen.

Bandad ängstrollslända är känd för att vara en mobil art som dyker upp från ingenstans, ofta vid nyligen skapade våtmarker som till stora delar saknar vegetation, eller där framsipprande vatten skapar kärrlika miljöer. Den gillar också sakta rinnande vatten, som kanaler, med gott om vegetation. Under gynnsamma förhållanden finns den även i stillastående vatten som i grustag. Den är lokal till sin utbredning, men där den finns kan den formligen explodera i antal och vara helt dominerande. 

Det har spekulerats i att de bandade ängstrollsländorna i Sverige dök upp som en följd av utsättning eller att de skulle ha kommit med vattenväxter. Mer sannolikt är att populationen var ett resultat av att en befruktad hona hittade dit och la ägg. Det är en naturlig del av deras levnadssätt och att arten dyker upp långt från kända platser är alltså inte oväntat. Dessutom liknade individerna inte den asiatiska underarten av bandad ängstrollslända och en mycket stor majoritet av alla vattenväxter som importeras kommer från Asien.

Länkar
– Samtliga observationer på Artportalen av arten.
– Förenklad nyckel till artbestämning av ängstrollsländor.
– Fyndet av nya Sverigearten Sympetrum pedemontanum – upptäckarnas egen historia.
– Inga bandade ängstrollsländor (Sympetrum pedemontanum) 2013.
– Till flick- och jungfrusländorna.
– Till de egentliga trollsländorna.
– Till bubblarna.