Eller så hittar du tundratrollslända (Somatochlora sahlbergi)
Världens mest mytomspunna trollslända är tundratrollsländan. Många har försökt men få har lyckats se den. Här får du allt serverat på ett fat för att betänkligt öka chansen men det nyckfulla vädret, korta flygtiden och svårigheten att bedöma när de flyger garanterar tyvärr inte framgång. Nedanstående utgör text av Magnus Billqvist med utdrag ur mer detaljerad artikel i Mosaik 1:21, dels sammanfogning med tidigare blogginlägg från Trollsländebloggen.
Tundratrollslända är en av världens mest mytomspunna trollsländor, något av en helig graal för odonatologer världen över. Skälen är flera, men de har alla att göra med att den är så svårsedd, och många har flera gånger letat förgäves. Andra har haft tur och lyckats se den på sitt första försök. Här berättar vi om artens närmaste och bäst kända förekomster, ger tips och redogör för svårigheterna som väntar dig som vill försöka se tundratrollslända. Utmaningarna är många men om du lyckas så är de alla snart glömda och gör upplevelsen ännu starkare.
Förekomst
I Sverige har tundratrollslända rapporterats från en handfull platser men på bara en av dessa har reproduktion kunnat fastställas och arten återkommande setts. Detta område, som presenteras utförligt nedan, ligger några kilometer väster om Pulsujärvi, ca sju mil NNO Kiruna, fem mil nordväst om Övre Soppero. Framöver benämns platsen för enkelhetens skull som Pulsujärvi. Det är sannolikt att tundratrollslända inte egentligen är knusslig vad gäller miljön, utan istället är känslig för konkurrens. Den väljer därför platser som är på gränsen för vad andra arter klarar av, därav förekomsten kring trädgränsen. Det vi kan konstatera utifrån hur platserna ser ut, möjligen frånsett källorna vid Pulsujärvi, så finns det knappast en brist på lämpliga miljöer i fjällvärlden i stort: tvärtom.
Utmaningarna
Det finns flera svårigheter eller utmaningar för den som vill se tundratrollslända. Här redogör vi för dessa så du är beredd på vad som kan vänta dig om du ska göra ett försök.
Vädret
Tundratrollslända förekommer i de allra kallaste delarna av Norden, platserna som i väderprognoserna ofta hörs när SMHI redogör för ”…och nattens lägsta temperatur uppmättes i…”. Detta har förstås ingen bäring på den årstid man besöker platserna för att leta efter trollsländor, men ger ändå en fingervisning om förhållandena. Som alla vet krävs det fint väder, med sol och så lite vind som möjligt, för att öka chanserna att se trollsländor. Flera har rapporterat att tundratrollslända endast flyger när det är riktigt varmt, under närmast perfekta förhållanden. Det låter dock lite väl hämmande att en art i Arktis enbart skulle vara aktiv när det är riktigt varmt och soligt. Det stämmer heller inte, vi har upprepade gånger sett arten även i mindre lämpligt väder, liksom vi kammat noll i betydligt bättre. Självklart ökar dock chansen att man ser tundratrollslända om det är bra väder, så länge det är under rätt tidpunkt på dygnet och året (se under Tidpunkt 1 & 2 nedan).
Så vari ligger då svårigheten, det är väl bara att ta sig dit när det är fint väder? Det finns två faktorer som försvårar planeringen av detta. Det första gäller prognoserna. Vi har använt oss av alla möjliga tänkbara väderappar, som Yr, SMHI och Klart, och det är snarare regel än undantag att de visar helt olika prognoser för Pulsujärvi. Jag har själv varit med om att prognoserna varit perfekta men väl på plats regnade det utan uppehåll, och även motsatsen. Att bara vänta på platsen kan vara riktigt drygt: se mer under Planera ditt besök.
Svårigheten med säkra prognoser gör att man måste chansa, vilket förstås ger blandat resultat. Den andra faktorn är nyckfullheten i vädret då det snabbt kan slå om, ett välkänt fenomen i fjällvärlden. Med andra ord kan ett perfekt väder vara raka motsatsen när du väl är på plats. Inte sällan är det fint väder och närmast vindstilla under förmiddagen för att senare blåsa upp, vilket är direkt olämpligt för tundratrollslända (se nedan under Tidpunkt 2). Vädret är med andra ord en av nyckelfaktorerna och ett av skälen till att många misslyckas med att se tundratrollslända: man får helt enkelt inte en ”ärlig chans” under de dagar man har till sitt förfogande.
Tidpunkt 1: på året
Om du inte håvar efter larver och istället är ute efter att se imagos av tundratrollslända så är det en av två perioder i deras liv som du måste tajma. Den första är när de lämnar vattnen, då larvhudar och förhoppningsvis nyförvandlade tundratrollsländor kan hittas i deras anslutning. Den andra är när de blivit könsmogna och hannarna patrullerar. Där emellan verkar de vara extremt svårlokaliserade, troligtvis utspridda över stora områden. Svårigheten med att tajma dessa perioder är förstås densamma som för alla andra arter. Tänk själv på hur mycket det kan skilja från år till år när arterna hemmavid börjar flyga: det kan röra sig om allt från några dagars skillnad till någon eller till och med några veckor. Problemet här består av att det inte är möjligt att på förhand veta när tundratrollslända börjar flyga när du planerar din semesterresa till fjällen.
Alternativet är att vänta tills någon annan rapporterat och då snabbt bege sig dit. Det är väl dock få som har möjligheten att med kort varsel kasta sig iväg till andra änden av landet. Ännu värre är att arten en del år inte eftersöks alls och även om tundratrollslända ses dröjer det oftast ett tag till detta rapporteras. Det senare beror på att det inte finns någon mobiltäckning där arten finns, att få rapporterar löpande under en resa och istället väntar tills de kommer hem, samt att det ofta är utländska besökare som ifall de rapporterar över huvud taget inte gör så på Artportalen.
Men några riktlinjer borde det väl ändå finnas? Jo, de samlade kunskaperna om tundratrollsländans flygtid är betydligt bättre idag än de var för bara några år sedan. Det är dock fortfarande mycket vi inte vet så även detta är något som blir ett vågspel.
Störst chans att se tenerala individer bör man ha under första och andra veckan av juli. Hur lång och kall våren varit är det enda som kan hjälpa dig på traven när du planerar din resa. Våren 2017 var exempelvis kall länge och inga tundratrollsländor hade lämnat vattnen 8/7. 25/7 sågs tre hannar patrullera, vilket indikerar att de blir ganska snabbt könsmogna. Å andra sidan såg vi 18/7 2015 vid Kilpisjärvi nyförvandlade samtidigt som vi såg könsmogna honor, vilket tyder på att arten har en utdragen förvandlingsperiod. Någonstans i detta tidsintervall bör man alltså besöka platserna, men vänta inte för länge: den senaste observationen är gjord 13/8.
Tidpunkt 2: på dagen
Även här finns det två perioder att ha i åtanke. Är du tidigt ute på säsongen och letar efter nyförvandlade individer så ska du besöka platserna tidigt på morgonen. Gör det så tidigt som möjligt, det är ändå ljust. Då ökar du chansen att se dem innan de lämnar för sin jungfruliga flykt. Letar du efter könsmogna, patrullerande hannar, vill se parning, äggläggning eller födosökande individer så rekommenderas starkt besök under eftermiddagen. Varma, soliga eftermiddagar med lite vind ökar chansen radikalt för att hannarna ska ge sig ut över vattnen för att hävda revir. Småsjön vid Pulsujärvi där de setts mest och utgör enda platsen i Sverige där larver och larvhudar hittats är tyvärr ganska oskyddad för vind.
Tundratrollslända kan också ses under förmiddagen, men detta verkar tillhöra undantagen. Under 2012, som var det bästa året för arten, sågs de från morgon till kväll, trots att det inte var perfekt väder. Den säsongen var dock exceptionell, med tundratrollsländor i var och varannan pöl vid Pulsujärvi. Efter det har många besökare letat men endast få har lyckats och då har det bestått av enstaka individer och samtliga vid småsjön vi här fokuserar på eller strax intill.
Artbestämning
En annan faktor som påverkar möjligheten att se tundratrollslända är svårigheten att säkert artbestämma den. Fjälltrollslända är betydligt vanligare och är extremt snarlik. Mindre glanstrollslända är vanlig vid Pulsujärvi och tidigt på säsongen påträffas även guldtrollslända. Det krävs med andra ord mycket bra observationer, foton eller handhållna individer för att säkerställa att det verkligen är tundratrollslända man ser. Hannarna skiljs bäst från andra arter på sina starkt vridna bihang. Honorna på sina inskurna valvulor (se mer i exempelvis Nordens trollsländor).
Knott och mygg
Jag har besökt Pulsujärvi nio gånger och Kilpisjärvi två. Knott såväl som mygg är något man får leva med var man än är i Norden under sommarhalvåret. Oftast utgör de inget egentligt problem, och är de jobbiga är de av lokal karaktär; nästa plats kan vara helt tom på dem. Det går dock inte att skriva om Pulsujärvi utan att även berätta om dessa flygfän. För det första måste man utgå från att där finns både mygg och knott, om man inte är ute väldigt tidigt på året, men mängden varierar stort. Ur mitt perspektiv så har varken myggen eller knotten varit särskilt besvärande eller inte alls under sju av mina nio besök.
Kvarstår gör två besök, och de visiterna var något helt annat. Först och främst 2012, då myggrikedomen var helt extrem. Vi hade planerat att stanna i minst två nätter, men efter en natt (och framgångsrik tundratrollsländedag) lämnade vi gladeligen platsen bakom oss. Det var så galet med mygg, särskilt där vi tältade, att myggnät, handskar med mera fick vara på även när vi åt, men inte hindrade det myggen från att sväljas med maten. När det är så mycket är det svårt att njuta av någonting.
Två år senare var det knotten som hade ett bra år. Även det var kämpigt, och vi valde att inte tälta utan bege oss fram och tillbaka istället för att komma undan dem. Dessa två år utgör undantagen, men var alltid beredd på att du kan ha otur. Förbered dig genom att skaffa ett nät som täcker huvudet och någon form av huvudbonad så nätet inte ligger mot huden (annars sticker de genom nätet). Ett par tunna handskar rekommenderas också. Om det inte är besvärande med mygg eller knott åker snabbt både handskar och nät av, särskilt om man lyckats pricka en varm, het dag.
Planera ditt besök
En sista faktor att beakta om man ska besöka den svenska lokalen är att den ligger väldigt isolerat. Det närmaste som liknar en butik, restaurang eller logi ligger i Övre Soppero, Lannavaara eller i Karesuando, det vill säga 6–10 mil bort. Mobiltäckningen upphör när man har fyra mil kvar på grusvägen till Pulsujärvi. Att tälta, sova i bilen eller under bar himmel är det som gäller om man vill övernatta på platsen. Inga bekvämligheter eller service med andra ord, och det är långt att ta sig för att komma dit. Men det är också en del av charmen, att vara ensam i detta vidunderliga, väglösa landskap. Passa på att njuta av det innan det blir nationalpark och ”alla andra” hittar dit.
Utmaningarna: summa summarum
Med allt detta i beaktning är det ganska självklart varför tundratrollslända inte rapporteras mer eller hittas på fler platser i Sverige. Den som vill se arten i landet satsar förstås på Pulsujärvi där den är känd från, men ser man miljömässigt så bör den finnas på långt många fler platser. Är du i fjällen så lägg om möjligt lite tid vid småsjöar kring trädgränsen. Du kan skippa de som är vegetationslösa. Bli inte avskräckt av all problematik: du kan ju ha tur och pricka ett år som 2012, då arten var vanlig.
Pulsujärvi (samiska: Buolžajávri)
Detta är en sjö och en samling hus, men inte en by i dess egentliga bemärkelse utan en utgångspunkt som fiskare och bärplockare utgår från. Samebyn samlar här in sina renar för vidare färd till vinterbete. Pulsujärvi touchar östra kanten av Tavvavuoma, ett Natura 2000-område och sedan decennier tilltänkt som nationalpark. Området är unikt på grund av Nordens största inlandssanddyner och tundrabiotoperna med enorma palsmyrar som breder ut sig främst väster om sjön Dàvvajàvri. För ornitologer är Tavvavuoma välkänt för dess extremt höga täthet av häckande våtmarksfåglar och fritidsfiskares ögon lyser upp när områdets älvar kommer på tal.
Tavvavuoma lämnar ingen oberörd. Få områden i landet kan bjuda på så här mycket obruten vildmark i väglöst land. Tyvärr är palsmyrarna på grund av klimatförändringarna på sikt en extremt hotad naturtyp. Det finns oerhört mycket att uppleva och se i detta magiska område, och även om jag här fokuserar på tundratrollslända så finns det ett måste till: palsarna.
För att komma till Pulsujärvi kör man på väg E45. En dryg mil norr om Övre Soppero tar man in på en grusväg vid skylten ”55 Pulsujärvi, 46 Järämä”. Nästan direkt möter du en uppfälld bom med en varningsskylt med information på olika språk. Denna kan du helt ignorera. Varningarna är kopplade till att området ligger inom riskområde för uppskjutningar från rymdforskningscentret Esrange utanför Jukkasjärvi. Pulsujärvi ligger dock i det yttersta området där risken för nedfall inte bedöms som sannolik.
Man måste i princip ha bil för att komma dit, enda möjliga andra alternativen är helikopter (går nog att hyra, t ex i Kiruna eller Abisko), båt/kanot (på Lainioälven?) eller att lifta. Från stora vägen (E45) är det dock drygt 55 km grusväg till Pulsujärvi. Det är med andra ord inte en sträcka man gärna går i onödan, och att få lift är knappast något att räkna med.
Väl framme kör man igenom ”byn” och då kommer man till det stora rengärdet och vägs ände. Du vet att du kommit rätt när det känns som du hamnat i någon sorts svensk vilda västern-miljö, komplett med fållor för renar och sand som yr runt. Här är man sällan ensam, bärplockare eller fiskare använder platsen som utgångspunkt vilket också de flesta som ska utforska övrig natur gör. Man kan köra ned till sjön Vuomajávri alldeles intill och campa där.
Har man en bil med hög frigång och bra terrängkapacitet kan man dock fortsätta längre än så. Kör då ned mot sjön men sväng av åt vänster in på det andra, sandiga spåret när man nästan är nere vid sjön. Kör ca två km tills du inte kommer längre och campa där. Då har du nått en kulle med en sänka nedanför och med sandåsar i söder och en topp med en antenn i väster. Detta är utgångspunkten för de som ska leta efter tundratrollslända och campar man här slipper man i princip alla fiskare och bärplockare då de flesta går norrut. Man slipper också den tråkigaste delen av hela området, det vill säga promenaden från Vuomajávri till kullen (2 km enkel väg). Vatten finns i jokken (bäcken) nedanför kullen. Utgår man från sjön går man samma ”sandväg” som beskrivs ovan. Se flygbilder med mer detaljerad information.
Från kullen gå ned i sänkan, hoppa över jokken och gå på en stig västerut. Stigen består som det mesta annat här av sand så den syns på långt håll, även på till exempel Google Earth. Stigen går på sand i stort sett hela vägen, med bara några blöta partier. Den löper mellan berget i norr och ett fuktstråk i söder, vilket underlättar orienteringen. Ha ändå med dig karta, kompass, GPS eller motsvarande. Det finns flera stigar i området så går man i egna tankar är det lätt att gå fel, särskilt på tillbakavägen. Stigen går nästan hela vägen till småsjön som är målet (koordinater enligt Google maps: 68.459610, 21.000356). Se flygbilder med mer detaljerad information.
Mellan stigen och sjön är det blött, det är här källorna återfinns. Det går att ta sig runt utan att behöva gå ner sig, men stövlar krävs (sandaler är ingen bra idé på grund av vattnets kyla och bitande flygfän). Arten är tillfälligt rapporterad från flera olika platser, från några mindre våtmarker närmare Pulsujärvi till flera kilometer västerut, men det är enbart vid sjön som larver och larvhudar regelbundet påträffats, trots att äggläggande honor och larver även setts på andra platser. Det är också vid sjön och en mindre pöl intill där arten setts de senaste åren. Det är förstås väldigt frestande att spana över varenda våtmark man passerar, och särskilt om man når palsarna där det ser helt fantastiskt ut för trollsländor.
Om du aldrig upplevt palsar så får du inte missa att göra det när du är här. Fortsätt på stigen/stigarna mot nordväst förbi sjön och efter någon kilometer öppnar landskapet upp sig och de första palsarna syns.
Är ditt mål tundratrollslända så motstå frestelsen att lägga mycket tid på annat och andra platser: fokusera på området runt sjön. Ser du inte hannar hålla revir över sjön så sök efter äggläggande honor i grunda, vegetationstäta delar av sjön eller i kärren. Leta efter jagande individer i läpartier med sol mellan björkarna. Larvhudar söker man efter på strån i vattnet.
Annat att se i området
Förutom tundratrollslända så finns det en del andra arter att hålla utkik efter. Är man där under andra halvan av juli och framåt kan det vara nästan tomt på trollsländor. Då ser man vanligen endast fjällmosaikslända (Aeshna caerulea) och enstaka starrmosaiksländor. (Aeshna juncea). Tidigare än så kan det vara gott om nordiska kärrtrollsländor (Leucorrhinia rubicunda) och myrtrollsländor (L. dubia). Både fjälltrollslända (Somatochlora alpestris) och mindre glanstrollslända (S. arctica) brukar kunna ses vilket borgar för fantastiska jämförelser om man väl lyckas hitta tundratrollslända. Jag har hittat larvhudar av guldtrollslända (Cordulia aenea) men aldrig sett imagos. Flicksländor är mycket ovanliga, totalt har jag sett tre individer här på nio besök: en spjutflickslända (Coenagrion hastulatum) och två griptångsflicksländor (C. armatum).
Har du gott om tid så vandra vidare ut över palsmyrarna i väster. Då det är så sandigt är det mest torrt och därmed förhållandevis enkelt att vandra och det finns flera omärkta men utmärkta stigar. Titta på flygbilder för att enklast hitta dessa. Förutom trollsländor har området extremt mycket annat att bjuda på. Alla som vandrat i fjällen vet att det fågelmässigt kan skilja sig åt mycket från år till år, men går man ut i de ”riktiga” myrkomplexen i Tavvavuoma så sprutar det fågel.
Ett axplock av arter vi sett under våra besök från strax väster om sjön Dàvvajàvri till Pulsujärvi får det att vattnas i munnen på de flesta fågelskådare: jaktfalk, snösiska, dalripa, fjällabb, lappsparv, myrspov (med ungar), myrsnäppa, mosnäppa, smalnäbbad simsnäppa, ringtrast, rödstrupig piplärka och lappmes. Inte minst förekomsten av så många häckande vadare är extrem, för att inte säga unik i den svenska fjällvärlden. Dessutom finns det fjällräv och för de fjärilsintresserade är tundragräsfjäril en av områdets målarter.
Läs mer
– Artbestämning: Nordens trollsländor, andra upplagan, 2023. Avium förlag.
– Om tundratrollslända på Trollsländeföreningens sajt
– Faunaväkteri: Faunaväkteriet uppmärksammar trollsländor från habitatdirektivet och rödlistan
– Allmänt om området väster om Pulsujärvi: Arvidsson, B, 1979. Taavavuoma: Myr och tundra i nordligaste Sverige. Forum.