Somatochlora sahlbergi (Trybom, 1889) D: Polar-Smaragdlibelle Dk: Tundra-Smaragdlibel FIN: Tundrakiiltokorento GB: Treeline Emerald N: Tundrametallibelle
Hane, Kilpisjärvi, Fin. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.
Tundratrollslända, Lapplands landskapstrollslända, är en av de allra mest mytomspunna trollsländorna. Få har sett den, men många har letat. Svårigheten att hitta den ligger i att den finns allra längst i norr, på otillgängliga platser med nyckfullt väder. Dessutom är dess flygtid kort och vissa år kan det vara stora mängder med knott eller mygg.
För att göra saken än värre är tundratrollslända till förvirring lik fjälltrollslända och mindre glanstrollslända, som den dessutom kan förekomma tillsamman med. Alla dessa faktorer gör att den är ytterst svårsedd.
Tundratrollsländan är anpassad till ett extremt klimat längst i norr och finns främst i områden vid eller ovanför trädgränsen. I Sverige är den endast funnen på tre platser i den allra nordligaste delen av fjällen. Arten finns dock sannolikt på flera platser i nordligaste Sverige men det är okänt hur utbredd den är och hur långt söderut ut den går.
Livsmiljö och ekologi
Hona, Kilpisjärvi, Fin. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.
Tundratrollslända är en av de mest svårsedda trollsländorna. Svårigheten att hitta den ligger i att den finns allra längst i norr, ofta på otillgängliga platser där det råder nyckfullt väder. Artens flygtid är dessutom kort och mycket tyder på stor säsongsvariation. Den är till förvirring lik fjälltrollslända och arterna kan dessutom förekomma tillsammans.
Tundratrollslända finns främst i områden med permafrost och är mer styrd av klimat
än av en viss miljö. I Skandinavien verkar den främst förekomma i vatten på, strax under
eller över trädgränsen. Den finns i kalla vatten vilka är minst 50 cm djupa. Den hittas
i både småvatten på myrar och småsjöar på kalfjäll. Saker som förenar dessa miljöer är
kallkällor och/eller permafrost, närheten till vindskyddade platser som partier med fjäll-
björk, låga kullar eller palsar samt förekomsten av flytande vitmossa i vattnet. I Sverige
är arten funnen i småvatten på palsmyrar (myrar med höga kullar av torv som bildas av
permafrost) och i småsjöar med kallkällor.
Vid varmt väder är vuxna trollsländor mycket aktiva och skygga men vid lägre temperaturer kanske de inte ens flyger upp när de blir störda. De senare är mycket svåra att upptäcka. De vilar eller tar ofta nattkvist i ögonhöjd i fjällbjörk ett stycke från vattnet. Hanen patrullerar ute över öppet vatten, ofta långt från stranden.
Fenologi 2010-2015. Data från Artportalen. OBSERVERA att arten troligen börjar flyga något tidigare än man tidigare antaget så de flesta sök efter den har genomförts för sent.
Larvutvecklingen är ofullständigt känd och vi vet generellt väldigt lite om artens ekologi. Larver är utanför Sverige kända från fler platser än vuxna. Arten förekommer troligen här på flera lokaler och i flera miljöer än vad vi idag känner till.
Uppgifterna på Artportalen ger en skev bild av artens flygtid då majoriteten av de som letat efter den gjort så vid den tid då man antog chansen att se den skulle vara störst. Flygtiden börjar vanligen vid månadsskiftet juni/juli och slutar ca en månad senare. Tiden förskjuts dock säsongmässigt på grund av kalla eller varma vårar.
Utseende och artbestämning
Hanar. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.
Tundratrollsländan tillhör släktet som kallas glanstrollsländor vilka alla är grönmetalliskt glänsande. Två av dem, fjäll-och tundratrollslända, är de enda som förutom en gul fläck på båda sidorna av nosen helt saknar gula teckningar. Fjäll-och tundratrollslända är också mörkare än de andra och har en vit (inte gul) ring mellan andra och tredje bakkroppssegmentet. Den vita ringen syns ofta väldigt tydligt rakt ovanifrån och ibland syns även en otydligare ring mellan nästa segmentpar.
Honans valvula, Taavavuoma, Nb 2012. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.
Tundratrollslända förekommer ofta på samma platser som fjälltrollslända. Bra bilder eller detaljstudier i handen är därför ett måste för säker artbestämning. Båda hannarnas ögon upplevs ofta mörka och kontrastlösa mot den mörka kroppen. Äldre honor av båda arterna har dock tydligt rödaktiga ögon och unga sländors ögon är gråa och röda. Vingmärkena är på tundratrollslända mycket ljusa, i motsats till de mörka vingmärkena på könsmogna fjälltrollsländor.
Säkrast skiljs tundra- från fjälltrollslända på detaljer i könsorganen och i vingarnas celler. Hanens analbihang är nästan abnormt vinklade. Honans valvula är sedd bakifrån tydligt djupt inskuren. Tundratrollslända har endast en tvärribba i en cell mellan kropp och vingtriangel där fjälltrollslända nästan undantagslöst har två.
Utbredning och status
Tundratrollslända finns cirkumpolärt (dvs. också i Nordamerika) främst norr om Polcirkeln men med stora luckor i dess kända utbredning. Den är känd från endast ett 80-tal platser i världen varav ca 30 är i Europa, majoriteten i Ryssland. I Sverige är den dokumenterad från tre områden men det finns obekräftade uppgifter från ytterligare någon plats.
I Sverige är tundratrollslända listad som Nära hotad (NT) på grund av mycket få kända förekomster och ett begränsat och fragmenterat utbredningsområde. På global och europeisk nivå saknas tillräcklig kunskap för att säkert uttala sig om artens status och arten är här rödlistad i kategorin Kunskapsbrist (DD).
Tundratrollslända förekommer i områden med väldigt lite mänsklig direktpåverkan och i miljöer som inte är ovanliga men ändå kan man befara att arten kan drabbas negativt framöver. Några av skälen till detta är klimatförändringar som i grunden kan påverka områden med permafrost samt ändrade konkurrensförhållanden när sydligare arter av trollsländor ökar sitt utbredningsområde norrut. Det senare är något som skett under de senaste decennierna då den större släktingen metalltrollslända börjat uppträda ymnigt på en del kända lokaler utanför Sverige. Hur detta kan komma att påverka tundratrollslända återstår att se.
Hane, Kilpisjärvi, Fin. Foto: Magnus Billqvist / Trollsländeföreningen.
Inventeringsmetod
Störst chans att påträffa tundratrollslända har man vid två tillfällen under dess korta flygperiod. Först när de lämnar vattnen vilket ofta inträffar i månadsskiftet juni/juli eller strax därefter. Nästa tillfälle är något senare när de könsmogna trollsländorna återvänder till vatten för patrullering, parning och äggläggning. Mycket tyder på att hannar aktivt letar honor över större områden och därför bara tillfälligt patrullerar ett enskilt vatten. Under år med få individer kan arten därför vara svår att lokalisera.
Inventeringsbehov
Tundratrollsländan finns rimligen på flera platser i Sverige. Bra chans att hitta nya lokaler finns i områden med hög täthet av palsmyrar. Dessa finns framförallt inom ”norra triangeln” i den nordligaste delen av Sverige men också ner mot Padjelanta nationalpark samt lokalt även längre söderut. Det finns ett stort antal potentiella miljöer för arten från området väster om Kiruna där det sydligaste fyndet är gjort via Torneträsk till den norra triangeln.
Faunaväkteriet
Faunaväkteriet är en nationell ideell verksamhet som övervakar rödlistade djurarter. Syftet med verksamheten är att bidra till bevarandearbetet av rödlistade arter genom att samla in grundläggande kunskap om deras förekomst och trender i populationsstorlek. Verksamheten består av kortsiktiga och utåtriktade kampanjer samt av långsiktig uppföljning av konkreta populationer och lokaler. Alla fynd rapporteras i Artportalen.
Du som faunaväktare kan göra en stor insats genom att leta efter arterna och rapportera in dem i Artportalen. Kom ihåg att det är värdefullt att du rapporterar även om du inte hittar arten, till exempel om du inventerar arten på platser varifrån den tidigare är känd. Du rapporterar detta genom att välja ”Ej återfunnen” i Artportalen. Eftersom arternas utbredningsområden är dåligt kända är det särskilt intressant att söka efter dem på nya platser och de delar av landet som saknar fynd.
Länkar
– Samtliga observationer på Artportalen av arten.
– Faunaväktarbroschyr maj 2017
– SLU Artdatabankens Artfakta.
– Billqvist, M och Elleström, O. 2012. Världsrekord i tundratrollslända? Fauna & Flora årg. 107:3, 2012.
– Till flick- och jungfrusländorna.
– Till de egentliga trollsländorna.
– Till bubblarna.
Klicka på en bild nedan så kan du bläddra mellan samtliga och se dem i större format.
